through the solar systems

Standard

Thinking of Elin.

On Foot I Had to Walk Through the Solar Systems
Edith Södergran
On foot
I had to walk through the solar systems,
before I found the first thread of my red dress,
Already, I sense myself.
Somewhere in space hangs my heart,
sparks fly from it, shaking the air,
to other reckless hearts.

Original
Till fots
fick jag gå genom solsystemen,
innan jag fann den första tråden av min röda dräkt.
Jag anar ren mig själv.
Någonstädes i rymden hänger mitt hjärta,
gnistor strömma ifrån det, skakande luften,
till andra måttlösa hjärtan.

swelling tongue

Standard

Things You Can’t Talk About
Margareta Renberg
Everybody asked him why
he’d painted the picture
of the burning heart.
But: “Quiet!” he said
“it’s a secret.”

That’s the way it is
with secrets…
One morning you’re wakened
by the swelling tongue
exploding in your mouth.

One morning you wake
unharmed in the ruins
of a house burned down.

Original

Det Man Inte Kan Tala Om
Alla frågade honom varför
han målat bilder
av det brinnande hjärtat.
Men: “Tyst!” sa han.
“Det är en hemlighet.”

Det bara är så
med hemligheterna…
En morgon vaknar man
av att den svullna tungan
exploderar i munnen.

En morgon vaknar man
oskadd i ruinerna
av ett nedbrunnet hus.

Photo by Ana Toma on Unsplash

silent rage

Standard

Leaflet
Tomas Tranströmer

The silent rage scribbles on the inward wall.
Fruit trees in bloom, the cuckoo calls out.
This is spring’s narcosis. But the silent rage
paints its slogans backwards in garages.

We see all and nothing, but straight as periscopes
handled by the underworld’s timid crew.
It’s the war of minutes. The broiling sun
stands over the hospital, suffering’s parking lot.

We the living nails hammered down in society!
One day we’ll come loose from everything.
We’ll feel death’s air under our wings
and be milder and wilder than we are here.

Original

Flygblad
Det tysta raseriet klottrar på väggen inåt.
Fruktträd i blom, göken ropar.
Det är vårens narkos. Men det tysta raseriet
målar sina slagord baklänges i garagen.

Vi ser allt och ingenting, men raka som periskop
hanterade av underjordens skygga besättning.
Det är minuternas krig. Den gassande solen
står över lasarettet, lidandets parkering.

Vi levande spikar nedhamrade i samhället.
En dag ska vi lossna från allt.
Vi ska känna dödens luft under vingarna
och bli mildare och vildare än här.

Photo by Adam Sherez on Unsplash

dismal months

Standard

Fire-Jottings
Tomas Tranströmer
Throughout the dismal months my life sparkled alive only when I made
love with you.
As the firefly ignites and fades out, ignites and fades out — in glimpses we
can trace its flight
in the dark among the olive trees.

Throughout the dismal months the soul lay shrunken, lifeless,
but the body went straight to you.
The night sky bellowed.
Stealthily we milked the cosmos and survived.

Original

Eldklotter
Under de dystra månaderna gnistrade mitt liv till
bara när jag älskade med dig.
Som eldsflugan tänds och slocknar, tänds och slocknar
– glimtvis kan man följa dess väg
i nattmörkret mellan olivträden.

Under de dystra månaderna satt själen hopsjunken
och livlös
men kroppen gick raka vägen till dig.
Natthimlen råmade.
Vi tjuvmjölkade kosmos och överlevde.

Photo by NASA on Unsplash

Transparency

Standard

When we are the forgotten object… it all becomes transparent.

The Dream
Solveig von Schoultz
In the sudden lamplight
skirts became transparent
around the dark core of her body.
Quickly she threw them away.
They lifted like the petals of a poppy flower
flew over the bed, white bells.
The man groped for them
buried his mouth in the cool submissiveness
sank his face into her evanescent scent.
But she stood naked
and forgotten
by the bed.

Original

Dröm
I ett plötsligt lyktsken
blev alla kjolar genomskinliga
kring hennes kropps mörka kärna.
Hastigt kastade hon dem från sig.
De lyfte som vallmoblad
flög över sängen som vita klockor.
Mannen grep efter dem
borrade sin mun i det svala undergivna.
doppade sitt ansikte i hennes flyktiga doft
Men hon stod naken
glömd
vid sängen.

Self-betrayal

Standard

Untitled
Agneta Ara
Longing is betrayal of oneself
Longing is longing for pictures grown old
Longing dims the Now turning it into longing
for old images
It is so quiet that it burns
Flowers rot, they don’t burn
Human beings burn, it’s so quiet
when somebody burns, it’s so quiet
you can hear
somebody burning

Original

Längtan är sveket mot dig själv
Längtan är längtan efter gamla bilder
Längtan skymmer nuet som blir längtan
efter gamla bilder
Det är så tyst att det brinner
Blommor ruttnar, brinner inte
Människan brinner, det är så tyst
när en människa brinner, det är så tyst

att man kan höra
att en människa brinner.

the suit of the smiling mortician

Standard

“But every suit, since it isn’t eternal, lasts as long as it lasts; and soon, under the fraying clothes of the ideal we’ve formed, the real body of the person we dressed it in shows through. Romantic love is thus a path to disillusion, unless this disillusion, accepted from the start, decides to vary the ideal constantly, constantly sewing new suits in the soul’s workshops so as to constantly renew the appearance of the person they clothe.” –Fernando Pessoa

Black Postcards
Tomas Tranströmer
I
The calendar is full, future unknown.
The cable hums the folk song from no country.
Falling snow on the lead-still sea. Shadows
wrestle on the dock.

II
In the middle of life it happens that death comes
and takes your measurements. This visit
is forgotten and life goes on. But the suit is
sewn in the silence.

Original
Svarta vykort
I
Almanackan fullskriven, framtid okänd.
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet. Skuggor
brottas på kajen.

II
Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

killer bees

Standard

Epigram
Tomas Tranströmer (Sweden)
The buildings of the capital, the hives of the killer bees, honey for the few.
He served there. But in a dark tunnel he unfolded his wings
and flew when no one was looking. He had to live his life again.

—–
(the original Swedish read by the Nobel laureate himself)

Kapitalets byggnader, mördarbinas kupor, honung för de få.
Där tjänade han. Men i en mörk tunnel vecklade han ut sina vingar
och flög när ingen såg. Han måste leva om sitt liv.

 

Image by Boris Smokrovic